Åldrad regissör sätter upp Strindberg och pratar med sina skådespelerskor i ett drama där dröm och verklighet flyter samman. "I min ålder händer det att man lutar sig framåt och plötsligt befinner sig huvudet långt in i en annan verklighet. De döda är inte döda. De levande ter sig som spöken." Efter repetitionen (1984), nr 31 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

巨匠イングマール・ベルイマンが綴る本作は、演劇という迷宮の中で「老い」と「記憶」が残酷に交錯する、静謐ながらも烈火のような対話劇です。舞台上の現実に死者の影が忍び寄り、虚構と実人生の境界が崩壊していく様は、読者を底知れぬ孤独の淵へと誘います。ストリンドベリの影を追いながら、自己の執着を解剖する筆致は鋭利で、もはやテキスト自体がひとつの生々しい肉体を成しているかのようです。 映像版では極限まで削ぎ落とされた密室劇としての緊張感が際立ちますが、原作には文字という沈黙が生み出す独特の「余白」が存在します。映像が俳優の表情で語る激情を、活字は読者の脳裏で無限に増幅させ、過去と現在が溶け合う幽玄な時間を作り出します。テキストの深淵に触れた後に映像を観れば、画面に映らぬ「不在の亡霊」たちがより鮮明に浮き彫りになり、メディアを超えた表現の真髄に身を震わせるでしょう。