Den medeltida källaren på Orsbo väckte intresset att skildra gårdens och ägarnas historia. Redan under bronsåldern fanns människor där Orsbo odlades upp under senare delen av 1300-talet. Gården var sätesgård i slutet av 1400-talet och källaren dess fatabur. Brukarnas kamp om besittningsrätten skildras under en tid där släkten genom innehav av arvslotter ägde gården. Gården hade jämförelsevis mycket boskap, tre kvarnar, en sågkvarn och en stor smedja. Tidigt 1600-tal ingick den senare i Upplands landsfaktori som tillverkade musköter. En häradsdomare brukade Orsbo i ett våldsamt samhälle vilket återspeglas i domstolshandlingar. I samtida dokument beskrivs hur förödande järnhanteringen var för ortens skogar. För bönderna medförde de vallonska järnbruken dramatiska förändringar. Bruken övertog kronans beskattningsrätt och bönderna tvingades betala skatten som leverans av träkol och dagsverken. Skattebördan blev övermäktig, traktens jordbruk förföll och bonden blev skuldsatt. Skulden ledde i Orsbos fall till en utdragen process mellan bruksägaren de Geer och Orsbosläkten när den medeltida bördsrätten mötte en modernare marknads¬ekonomisk rättssyn. Vid parternas förlikning 1745 upphörde visserligen gården som skattehemman och blev frälsehemman under Löfsta bruk ̶ men till ett oväntat pris.