Vad är det med skönlitteraturen som gör att den kan komma så nära känslan av det självupplevda? Hur kan något påhittat kännas så verkligt? Vilken är fiktionens gåta? James Wood har i över tio år varit USA:s ledande kritiker av skönlitteratur. Hans sätt att sätta in romaner i ett sammanhang har gjort hans recensioner och essäer till omistlig läsning i de viktigaste litterära sammanhangen. Det var till exempel hans recension av Knausgårds Min kamp som satte igång intresset för romanen i hela den anglosaxiska världen. Samma sak med hans ingående läsningar av italienskan Elena Ferrante och ungraren László Krasznahorkai. Så nära livet man kan komma är James Woods högst personliga resa in i några av världslitteraturens mest intressanta romaner. En resa som leder vidare till hans egen uppväxt i ett enkelt hem på den engelska landsbygden och om hur han en dag bestämde sig för att byta kontinent och försöka ta sig fram i uppväxtens absoluta motpol, New York.