På Holinge gård bor änkan Ragnhild Sneijder med sina tre barn. Hon förvaltar gården åt ägaren, "gubben", "dödgrävarn" eller Charles-Henri de Grévy som han heter under sitt långa utlandsår. Men det är inte av välvilja han lånat ut sin gård. Han fick hastigt lämna landet av okända anledningar och de hemskaste ryktena går om gubben. Han är skrämmande, otäck, elak. Änkan Sneijders ekonomi är inte den bästa. Hon har helt enkelt blivit tvungen att "låna" lite av godsets dyrbarheter, ja rentav blivit tvungen att sälja av lite för att klara sig och särskilt sin äldsta dotters slösaktiga leverne. Och så en dag får fru Sneijder ett brev från Charles-Henri de Grévy, från gubben själv, ägaren, som säger att han är på väg hem. Gösta Gustaf-Jansons yttrande en gång om sitt författarskap kan tas som en programförklaring: "Jag vill att en bok skall underhålla. Den skall vara spännande utan att bli konstruktion och den skall helst vara rolig också, men allra helst skall man få veta något om människor och om sig själv."Detta är en målsättning som stämmer väl på Gubben kommer. Boken kom ut 1934 och blev Gösta Gustaf-Jansons genombrott som författare.

本作は、北欧文学が持つ重厚なリアリズムと、息もつかせぬサスペンスが見事に融合した傑作です。不在の主という「見えない恐怖」が静かに日常を侵食していく過程は、単なるスリルを超え、人間の弱さと見栄が招く破滅への序曲として描かれています。作者のグスタフ＝ヤンソンは、窮地に立たされた人間の心理を冷徹かつユーモラスに切り取り、読者の鏡として提示してみせます。 物語の核心は、善悪の境界線が揺らぐ瞬間の美しさにあります。追い詰められた未亡人の葛藤は、道徳を超えた愛とエゴの表れであり、そこに「老いぼれ」という異質な存在が介入することで、隠されていた真実が剥き出しにされていく。自己を知るという残酷で崇高な体験へと誘う本作は、時代を超えて私たちの心に深く突き刺さる、真に知的な娯楽の真髄と言えるでしょう。